Vi gick igenom varje avsnitt för sig, vissa tog lite längre tid än andra och vi kom in på ganska många sidospår vad det gäller sex, roller, våld. Här står de i bokstavsordning, inte i den ordningen som de är skrivna i boken.
Elcim Yilmaz- redaktör av antologin
Vi var överens om att vi tyckte denna var en av de mer starka och uppriktiga texterna i boken, om det nu hör ihop med att det är ur hennes erfarenhet som hela idén till boken föds. Vad vi gillade ur hennes kapitel var tankarna om att du kan välja din familj, vem som ska ingå i den. Du kan starta en helt ny gren, ett helt nytt träd. Uttrycket att ”The blood of the covenant is thicker than the water of the womb” tyckte vi var passande. Hon skriver lätt och uppriktigt om en smärtsam situation.
Elaine Eksvärd- retorikerexpert
Hennes kapitel sänder ut budskapet om att gå sin egen väg, att välja den med hjärtat och inte efter status och prestige. Att vara sann mot sig själv och inte upprätthålla en fasad som förväntas av dig, det får dig bara att må dåligt och leva i skam. Vi var av delade meningar över detta kapitel, några av oss tyckte det var aningens fullt av plattityder medan andra att det var starkt. Men vikten av att gå sin egen väg för att kunna leva med sitt samvete är något vi alla behöver bli bättre på, att inte ingå i en roll bara för att det förväntas av dig.
Anneli Furmark- serietecknare, bildkonstnär
Detta är ett tecknat kapitel och tre av fyra var ovana att läsa serier, vilket gjorde lite svårt. Vad vi diskuterade här var hur ofta det är att historien upprepar sig själv; själva kapitlet tolkade vi som ett politisk situation. Hur det behövs unga som är naiva och skriker och kämpar emot strukturer. För varje generation som går med personer som skriker, så blir det lite svårare att gå tillbaka, strukturerna bryts sakta men säkert ner. Två steg fram, ett steg bak. Detta gäller alla former av strukturer; politik, genus, könsroller etc.
Nabila Adbul Fattah- socialpedagog, aktivist.
Detta var nog kapitlet vi fann starkast och var överens om att det berörde oss. Diskussioner kring mänsklighet, könsroller och vett och etikett följde detta kapitel. Men även hur vi kvinnor ofta berömmer män för saker som i själva verket är självklara, ex. diskar. Lever man i symbios med någon ska detta te sig självklart. Vi är snarare av den meningen att det är de oväntade sakerna, för både kvinnor och män som är de sakerna som behöver få beröm, lyftas. Som förskollärare allihop är vi medvetna om hur barn bemöts olika och hur vi jobbar för att lyfta alla, i rätt situationer.
Abdul Fattah har skrivit en lista med en blandning hur man hanterar övertramp, kräkningar, kärlek och liv. Att skrika högt, att ta plats, att njuta av regn. Låta ditt namn vara en kompass, var dig själv och hitta styrka i dina rötter och din själ. Att fira de små sakerna. Det är rubriker som går in i hjärtat och hon får fram sin personlighet och mänsklighet på ett gripande sätt.
Katerina Janouch- författare, sexualrådgivare
Detta fann vi ett intressant kapitel att diskutera och kom naturligt in på diskussioner kring hur vi sexualiserar flickor och pojkar tidigt, vi ger dem roller och läggningar som är totalt irrelevanta. Hur vi nästan bör uppfostra tvärtom, alltid sätta flickorna i första rummet för att ge dem en chans att kräva det, att det ska bli naturligt. Vi diskuterade mycket kring vad ett övertramp är, vem avgör det? #metoo blev ett naturligt diskussionsämne. Att kvinnor och flickor måste skrika högt så det bryts normer och strukturer, så att män och pojkar får syn på sitt beteende, kan diskutera det sinsemellan och inse problematiken som finns i samhället. Att vi behöver synas mycket i samhället under en period, kanske till och med överdrivet mycket för att vi ska kunna komma ner till en normal och likvärdig nivå till slut. Att det är var mans ansvar att säga ifrån, våga stå på sig inför sina kompisar. Och att vi som kvinnor ska våga ställa oss på scen, kliva ner från läktaren som Janouch menar och kräva att de lyssnar på oss.
Katarina Mazetti- författare, journalist
VI fann detta kapitel gav mycket tankar om hur saker har ändrat sig, hur Mazetti tillhör en annan generation än oss, det är andra segrar hon lyfter. Det är fortfarande grundläggande tankar om hur feminism handlar om att få välja själv, samtidigt som hon inte riktigt angriper de strukturer som hindrar oss från att faktiskt få välja själva.
Martina Montelius – dramatiker, regissör
Vad vi fann intressant här var rådet att leva tillsammans med någon som kan prata och kommunicera, hur alla andra inte är värda din tid. Hur du inte ska begå våldshandlingar mot dig själv, att du ska lyfta dig själv, inse att det du har att säga är ofta tre gånger så bra som de- ofta- män som sitter på positioner där de suttit länge. Våga inse det, och kräv att de ska lyssna. Var snäll mot dig själv, inte alltid så självkritisk. Varför se kvinnor sig i spegeln och räknar det dåliga, snarare än se det fantastiska som du kan?
Maxida Märak- hiphopmusiker, jojkare
I det här kapitlet fastnade vi mycket i diskussioner kring val och känslor, hur viktigt det är att föräldrar aldrig skuldbelägger varandra i de situationer där familjer splittras. Hur viktigt det är att barn får skapa sina egna uppfattningar av situationer och därefter också kan välja sin egna strider, inte fortsätta på föräldrarnas. Att man får bli sin egen, att erkännas som en egen. Det är först då man kan bli sann mot sig själv och leva sitt eget liv.
Carolina Neurath- ekonomijournalist
Vi var lite fundersamma kring detta kapitel, det kändes lite ostrukturerat samtidigt som en aningen platt. Det vi fick till oss var hur Neurath vill påvisa hur viktigt det är att följa sin egen röst, lite likt Eksvärds kapitel. Alla kommer inte att göra det, för världen är osäker och hur dessa osäkerheter kan påverka människor. Livet är inte rättvist men det finns alltid sätt att ta sig ut.
Alexandra Pascalidou- journalist, människorättskämpe
Den viktigaste budskapet vi fick från Pascalidous kapitel var att alltid vara en kämpare, alltid vara en nagel i ögat på folk. Att aldrig följa en väg för att någon annan tycker det, utan gör det du ska, hur svårt det än kan vara. Det är genom att säga ifrån som vi ändrar strukturer, säg ifrån när någon drar sexistiska skämt, ifrågasätt. Vad menar du nu, kan du förklara det roliga för mig? Närma sig människor, håll dem inte alltid på avstånd. Detta ledde då till en diskussion om att närma sig människor, vad händer om jag som kvinna blir närmad av en man på krogen? Vad får jag för känslor? Hur ska jag kunna närma mig en man utan att tro att han kanske våldför sig på mig?
Mia Skäringer- manusförfattare, skådespelare
Vi blev förvånade över detta kapitel, vi förväntade oss inte den poesin från Skäringer och fick läsa om kapitlet ett par gånger innan vi kunde riktigt ta till oss det. Då framkom budskapet hur viktigt det är att leva ett liv där du inte behöver andra för att bekräfta dig, befria dig från sådana tankar och bekräfta dig själv. Hitta din styrka inom dig, den är inte alltid en högljudd sådan som skriker. Hur kvinnans kraft ligger i det tysta, dolda. Den behöver inte alltid synas men du behöver hitta den och veta att den finns för att i lägen där den behöver synas så plockar du fram den. Jaga inte lycka, ”det är i jakten på lyckan som du förgör möjligheten att känna den”.
Therese Söderlind- programmerare, författare
Via detta kapitel hamnade vi i diskussioner kring vilka val som man kan göra själv, när man lever i symbios med en annan person. Vilka val har jag rätt till som kvinna, utan att min partner behöver veta? Detta ledde till diskussioner kring vilka personer olika instanser tror på, är det mannen eller kvinnan som ex. socialtjänsten lyssnar på, i fall där det står ord mot ord? Var hamnar skulden?
Märta Tikkanen
Det ska erkännas att denna vackra dikt hann vi inte diskutera, för efter 3,5 timme var vi ganska slut och hade bussar att passa. Så detta blir mina alldeles egna tankar. Denna dikt fascinerar mig, den är 40 år gammal och går rätt in i hjärtat! Tikkanen lyckas att sammanfatta vad det handlar om på sex rader;
Tro inte på dem som säjer att alltid måste var stark
Tillåt dej din svaghet
Också den är du
Den som inte kan ta emot också din svaghet
Är för svag för dej
Vänd din styrka åt annat håll innan det är för sent.
Så, vad tyckte vi?
Att få leva som sin egen och att kräva sin rätt i samhället, i en relation, på en arbetsplats, det är i grund och botten vad boken handlar om. Att visa sig ödmjuk men stark. Mänsklighet och rötter. Överlag så tyckte vi att boken var välskriven och bra. Många bra berättelser, det blev en del upprepningar vilket är naturligt när det är en antologi om liknande ämne. En del av oss utan barn eller utan viljan att ha barn kunde inte riktigt relatera till ämnet att skriva till ett barn. Men som ämne för diskussion dök det upp många intressanta frågor som kunde ha diskuterats mer. Kan tänkas att det är bok som skulle kunna läsas av en skolklass som ingång i genusstrukturer och könsrollersfrågor.
Till nästa träff ska vi läsa någon av följande tre John Ajvide Lindkvist; Himmelstrand, Låt den rätte komma in eller Lilla Stjärna. Lindkvist kommer till Linköping den 28 mars till Babettes kafferi och då ska vi sitta i publiken.
Lex för Litterärar genierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar